Logg 2 - Två steg från Paradiset

Isot ma drue, Isot m'amie,
En vos ma mort, en vos ma vie!


Isolde min gyllene, Isolde min vän,
I din min död, mitt liv i din!


Isolde Den vackra med det gyllene lockarna vars skönhet som allas önskar att få, varje steg hon tog genom slottets gyllene salar som lyste upp från hennes guldlika hår.
Hennes personlighet som blommade fram när hon landtog Cornwall som sitt nya hem.                  
Den omgivningen som hennes kungadöme var nu förlorad, den familj som hon har ståt ut med i alla år är förkommen.
Hon blev omtyckt för hennes nya undersåtar och hyllad varje gång hon sågs, ett liv som vem som helst skulle vilja ha, som var hennes fördärv.
Hennes stora förväntan att hon och Tristan kan bli en, men det var komplicerat att få.
Hennes funderingar blev långa och trångsynta att uppnå.
Hon smög varje natt runt slottets känslolösa murar sökandes över sin älskare, och även han.


''Hon fäste sina blickar på den sårades ansikte, såg att han var skön och tänkte:
- Sannerligen, om hans tapperhet är lika stor som hans skönhet så är min riddare väldig i strid!''

Å, andra sidan var Tristan likaså, hans tapperhet och sveklöshet gick aldrig att förvandla, han var ädel och stolt, med hans smala höfter och hans breda skuldror. Hans fläckfrihet genom svärdets konst som ingen kunde besegra honom.
Hans mod som riddare och som baroner önskades ha, kom istället deras feghet framtill.
Den föräldralösa pojken som levde upp till den ståtliga prinsen och riddare som alla ville nyttja.
Hans förväntan av att vara en utmärkt systerson blev uppfylld och även opassande.
Men tankarna som dränkte hans praktfulla förstånd brast av den ansträngande kärleksdrycken.

Och hans morbroder en stor kung som var skicklig och godhjärtad, så snäll och hjälper sin systerson med allt. Men sakta men säkert så växer en utbrott som ingen i landet ville se, en explosion av avund som alla ville övertyga att allt han hade gjort var fel.
Han ville bringa sin fru till ett helvete som ingen tyckte att hon skulle nyttja.
Han ville sin vackra systerson död, men han klarades undan trots allt.
Hans goda och onda funderingar sprack ut och utveckla en oro över hans folk.
I börjans tid blev Konungen Marcs förhoppningar förverkligade att hittat sin kära systerson, nu vill han bara spilla ut massor av blod.

Livet för många blir synnerligen långa, men andras blir alldeles förkorta.
Man ska ta vara på de liv som finns i dess närhet, men även om den är andra klassens medelmåttigar som klarar ett liv eller två.
Så måste dess liv vara i väl behåll, och låta människor leva ut och njuta av sitt liv.


____________________________________________________________________________


Förändringar?

Tristan och Isolde förändras varje gång dem möts, när dem inte är med varandra så blir det som ett mörkt moln som fylls, och bildar en saknad mellan dem.
Deras saknad växer sig så stor att den kan leda ända till döden, dem klarar inte av att vara åtskiljaktiga.



Men i grunden så förändras alla tre varje dag, Tristan och Isolde känner mer och mer saknad efter vara dag som går. Dem blir sjuka, illamående, och försöker ändå stå upp på sina ben och försöker överleva.

Så här oftast är det idag i dagens samhälle för många, men inte alla.
En saknad som bara växer och växer och kan inte sluta tänka på det, dem måste ha personen jämsides med.



'' - Mästare! Gud har skänkt mig sin nåd. Ack, jag olycklige, till vad nytta?
Utan Isolde är livet mig ingenting värt. Varför krossades jag inte i fallet? Jag undkom, Isolde, men dig skall de döda. Man bränner henne för min skull, och för henne skall jag också dö.''


Och det är många unga som har den här ''längtan'' att känna den personen man älskar bredvid sig.     Men det kan självklart vara gamla också som känner så här, men det är inte oftast att en 80-åring tant hoppar i mannens knä som är säkert 80 bast själv.


''Hon vill fly till Tristan. Hon drömmer att hon stiger upp ur sin bädd och springer till dörren, men på den mörka tröskeln har de onda männen lagt stora liar och de grymma, skarpslipade klingorna hugger tag i hennes finhyllta knän.''

_______________________________________________________________________________

Verklig?


Karaktärerna lever sig in i en värld som jag inte känner till,  så det är väldigt svårt för mig och tänka hur det funkar i deras värld.                                            
Jag tycker att det är känns ganska verkliga men inte fullt ut, för det jag saknar från berättelsen är miljö beskrivningar, därför att jag vill kunna uppleva deras värld så det känns på riktigt.

Ja, jag kan känna att dem känns ganska verkliga ibland, men jag saknar känslan när man känner gräset kliar mellan tårna, känna känslan av medeltidens anda, och all riddlighet under denna tillvaro.

Har boken övertalat mig?


Boken har inte övertalat mig än, men vi får hoppas att den gör det innan boken är slut, så jag inte behöver plågas i slutet och längtar efter mer spännande upplevelser.

För det är enklare att läsa en bok och känna att det känns i verkligheten när boken har mer beskrivningar, och att det flesta böcker är modernare och beskriver mera.
När jag läste Twilight-böckerna så slukades jag in i dem, det var så verkligt, dem framkallade känslor som jag inte hade känt i andra böcker. Dem utstrålade de känslor och situationer som man möter i vardagen.
Och vampyrer var en ny grej, och man ville veta mer om dem och de ökade intresset  och spänningen.
Det saknar jag i Tristan och Isolde, jag vill känna mer, saknar mer beskrivningar i boken.

___________________________________________________________________________________


Knuten till tiden?

Ja, jag tycker att boken är knuten till tiden.
Oftast så känner man av när boken är knuten till tiden och om den är modern eller inte.
I boken så upprepas det ofta gamla ord, som dem uttryckte sig med förr.
Nu i samhället så hör man inte dessa ord längre, men det är lite kul och höra dessa gamla ord och tänka efter hur dem hade det, hur dem pratade förr, och att svenska språket har förändrats så mycket.
Dem lever i medeltiden och det är ett väldigt stort mellanrum mellan då och nu.
Om man kollar på Fannys bok, som utspelar sig i Stockholm på 1800-talet och då var det fortfarande många gamla ord som fanns kvar och då hade dem även lagt till franskan som ska klassas till rika fina folk. För Tristan och Isolde är ifrån 1100-talet och Fannys bok illusionerna av Sophie von Knorring är från 1837.
I Tristan och Isolde så dominerar Gud mycket, under den tiden så var det mycket Gud. Invånarna ansåg att det var Gud som hjälpte personen om den var god och hygglig så straffade inte Gud en.       Om man stal någonting så skulle Gud straffa en.


''- Drottningen, gråt ej mer. Er vän har flytt!
- Tackad vare Gud, sade hon.''


Här menar Drottningen Isolde att hennes vän har fått hjälp av Gud att fly.                          Och då tackar hon Gud för hans generöshet för att ha hjälpt hennes vän att fly.


''Förrädarna hade grymhet spänt repen så hårt om hennes handledar att blodet rann. Men hon sade leende: 
- Om jag skulle fälla tårar för denna plågas skull när Gud i sin godhet har räddat min vän ur förrädarnas våld, då vore jag ej mycket värd.''


Här menar Drottning Isolde att om inte Gud skulle ha hjälpt hennes vän att fly så förtjänar hon att få fälla sina tårar, och samtidigt tänka på hennes vän (som är Tristan) och på henne själv och hur det hade hamnat i den situationen.  
Men nu har Gud i sin godhet räddat hennes vän och att hon ska vara glad att Tristan har fått hjälp att fly. Då vet drottningen Isolde att han är i goda händer och kommer snart att rädda henne på ett och annat sätt.

------------------------------------------------------------------------------------



Knuten till några låttexter?

Men det går även att koppla till nutiden, låtarnas texter tycker jag kopplar lysande till boken :
Loreen - Euphoria - klicka
Coldplay - Paradise - klicka

Rekommendation: Kolla i genom hela låttexten innan du läsa nedan, annars kommer du inte förstå, har suttit in delar av texterna nedanför.

¤  Jag valde dem här låtarna därför att jag tycker dem passar in med boken.
Låtarnas texter tycker jag är väldigt sammanlänkade med varandra. 
Den första låten av Loreen - Euphoria.
¤ Varför jag valde den här låten var därför att denna text förklarar precis som i boken att Tristan och Isolde vill  inte sluta vara med varandra, in every breath I take I'm breathing you -
Varje andetag som dem tar andas dem in av varandra.                                                                                    Dem kommer att fortsätta tills tiden är slut, och att det är ett lyckorus att få vara med dig.

We are here, we’re all alone in our own universe

We are free, where everything’s allowed and love comes first

Forever and ever together, we sail into infinity

We’re higher and higher and higher, we’re reaching for divinity

¤ Allt här i texten passar in, dem är tillsammans i sitt egna universum, dem delar tillsammans deras kärlek till varandra och låter det alltid gå först. 
Dem har precis kommit i boken med att dem är fria och kan leva sina liv och segla in i oändligheten tillsammans med deras gudomliga kärlek som brinner för varandra.
Den njuter för varje sekund som den får av varandra.


-----------------------------------------------------
¤ Den andra låten jag har kopplat till är Coldplay med låten Paradise.
Jag tycker att den passar mycket in på Drottning Isolde.
Därför att hon har aldrig varit utanför sitt land förut, hon har en stor förväntan av havets alla öar. 
Men det flög iväg från hennes räckhåll efter hon blev förgiftat av kärleksdrycken som gjorde så att den stunden flög förbi. Hon sprang bort i sömnen och drömde om hur fantastiskt det skulle vara tillsammans med Tristan. Det skulle förbli deras paradis varje gång hon slöt sina ögon.

And the bullets catch in her teeth - Konungen och hans medhjälpare avslöjade Tristan och Isolde om deras kärlek till varandra
Life goes on, it gets so heavy - Efter avslöjandet så går deras liv vidare, men det blir tyngre för varje sekund som går, därför att konungen vill bränna båda två på bål.


Dem 5 sista raderna - Hon fäller en tår av sorg lycka när hon ser sin Tristan på sin springare och räddar henne från förräddarna, tillsammans rider de bort mot solnedgångens sluttning.
På natten hon blundar och drömmer och samtidigt flyger hon bort till sitt paradis.



When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach
So she ran away in her sleep
And dreamed of para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Every time she closed her eyes






When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach
And the bullets catch in her teeth
Life goes on, it gets so heavy
The wheel breaks the butterfly
Every tear a waterfall
In the night the stormy night she’ll close her eyes
In the night the stormy night away she’d fly


And so lying underneath those stormy skies
She’d say, “oh oh oh oh oh, I know the sun must set to rise

_______________________________________________________________________________


Samspelet mellan miljön och karaktärerna.


Jag tycker att det hänger ihop otroligt bra.
Karaktärerna använder sin miljö och man kan tänka sig hur den ser ut när dem förklarar, när berättaren berättar vad dem gör, var någonstans de är, och var dem tänker göra här näst.
Men berättaren berättar väldigt kort hur miljön runt omkring ser.
För personligen så älskar jag när man berättar i långa drag hur miljön är, så jag saknar när dem berättar i andra böcker så detaljerat miljön är, för då kan man se en större bild framför sig av miljön som personen är i.
Så man kan leva sig in i boken och bara suga in det vackra som dem berättar om.
Men det är bara en bok serie som har gjort att det har kändes som jag var där, och upplevt, och sedan när jag stängde boken igen längtade jag tillbaka dit.

Men jag kommer in i boken och målar upp det bilder som berättas. Men ibland när jag läser, och när Tristan och Isolde håller på i hemlighet, och likaså vet vad Kung Marc planerar så känner man lite ångest också att man inte kan berätta vad som  egentligen försiggår.

______________________________________________________________________

Nutid och dåtid

Det har blivit en väldigt stor skillnad efter alla dessa år.
Min uppfattning är att det verkade mer spännande på medeltiden än det är nu. Varje dag var en ny dag och vad som helst kunde hända, nu 2012 är det så att klockan 8.00 är det skola, sen någonstans på eftermiddagen slutar du och beger oss hem.
Man kommer hem, gör läxor lagar lite mat sover. Varje dag är det samma sak, inget spännande som händer, om man har tur så ser man en alkis och driver runt och jagar folk...

Hörde en tjej på bussen som sa: Vi lever så isolerade, vi gör samma saker varje dag, och jag tolkar det att hon syftar på det jag precis sa. Vi gör samma saker hela tiden, vi äter sover går till skolan, träffar gamla vänner snackar med dem, hittar på något lamt.

Mycket finns nu på dagens marknad och människan har växt, tekniken, säkerhet, kläder, livsbehov som varje dag utvecklas till att man alltid ska ha det bekvämare på väg till jobb tex.
Nu kan man bo i villor och lägenheter, och det finns fortfarande människor som bor i slott som dem flesta har ärvt.
Det är helt nya livsförhållanden som människan har anpassat sig till, än som det var förut.

----------------------------------------------------------------------------
De var mer troende då än det är nu, förut trodde människorna att det var Gud som hjälpte dem att försvara sig själv eller att det var Gud kommer ge människorna ett straff om de hade gjort fel.
----------------------------------------------------------------

Handeln har funnits väldigt länge, redan på 1100-talet så använde dem handeln för att betala en vara eller byta en vara mot en annan. Men fortfarande så finns det handeln och det är otroligt att den har funkat så bra!
Men den har utvecklas enormt sedan Tristan och Isoldes tid, nu när det blir ekonomiskt kris som i Grekland så påverkas alla av deras ekonomiska kris.
Man kan säga att länderna är ihop flätade, men förut så var det inte det.
Och det kan blida förluster i andra länder som utsätts av ett annat land.

_______________________________________________________________________


Miljöskildringar - Stockholm nu och då i Tristan och Isolde.

jag tycker att miljöskildringarna har förändrats enormt mycket, nu i stor Stockholm så finns det många höga matt beige gula höghus som pryds av historiska utsmyckningar, små holmar med en och annan galleria.
Kungen för oss 2012 så är han en symbol för Sverige.
1100-talet på medeltiden fanns det stora slott som en kung som regerade och tog oftast hand om sitt folk.
Dem hade marknader där dem sålde allt möjligt, kläder, mat, små krams. Många kände varandra och visste vem dem flesta var.
Dem hade fester i slottets salar, fartygen som de färdades på.

_________________________________________________________________

Uttryck bildspråk?


Hittills i berättelsen så har det inte kommit upp så mycket liknelser och metaforer och oftast så tänker man inte på det när man läser, och det gör det svårt att tolka boken om just det.
Men här är två liknelser från boken;

Isolde den Blonda, hans syster dotter med de gyllene lockarna ,vars skönhet redan glänste som den gryende dagen. - Liknelse

Genom det grönskade taket föll en solstråle på Isoldes ansikte som glänste som en iskristall. - Liknelse

Författaren använder i några tillfällen anaforer som bygger upp berättelsen och gör den speciell.
Från boken;
Har jag dödat Morholt i genom svek?

Hade han inte utmanat mig?
Hade jag inte rätt att försvara mig?




Men enstaka gånger kan symboler också förekomma.

-Detta hårstrå kommer från den Sköna med de gyllene Lockarna.
Två svalor har fört det hit och det vet nog i vilket land det hör hemma.


Dem två svalorna är en symbol för frihet och lycka och kopplas till framsidan där det är två Tornsvalorna som håller fast det guldlika guldhåret.
_______________________________________________________________________


Berättelsens uppbyggnad.


Joseph Bediér använder inga framåt eller tillbaka blickar i boken. Han använder sig ibland med olika parallelhistorier som kopplas sedan samman dem så att dem blir sammanlänkade.
Det var i början av boken som Joseph Bediér använde sig av parallell historier och jag tycker att det funkade jättebra.

Men han missade på bildspråket, som jag tycker är jätteviktigt.
Bildspråket som Joseph Bediér använder är lite svagt, för han berättar så kort som möjligt, och det gör att boken blir klen, för han kunde ha utvecklat mer tycker jag.
Jag som läsare tycker att han har missat en viktig del av boken som alltid gör boken mer intressantare och som fyller ut boken med viktiga bildspråk.
Joseph Bediér har moderniserat den här boken från tidigare berättare, så han kunde ha utvecklat mer, men annars kanske han ville låta boken ha kvar ett stänk av det det gamla.

Strukturen i boken:
Jag tror att han har valt den här strukturen i boken därför att boken ska flyta på,
så att inte boken tappar flödet, av det som bygger upp bokens innebörd och gör boken spännande.
Alla böcker måste följa den röda tråden så boken kan bygga upp en spännande och bra handling.


Av: Jasmine L